Pain

Inatt grät jag för första gången på länge, konstigt nog. Det har nog funnits alltför många anledningar till att gråta, därför har jag avstått, antar jag. Jag vaknade av att jag grät för att jag hade så fruktansvärt ont. Väldigt obehagligt att vakna gråtandes, med smärta. Jag började såklart att måla upp de värsta bilderna i huvudet. Min stackars kropp har sagt ifrån igen, det blir läkaren imorgon. Sov gott, Du gode!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0